Tai Ni Po Ni

jag är besviken på afasi. afasi och hans keffa vän.


Varför går den svenska hiphopen mer och mer åt samma likriktade håll? jag påstår mig knappast vara påläst inom ämnet, men går man på känsla och lyssnar upp lite aktuell musik så hittar man att allt går åt petter-mange schmidt-musik där till och med musikaliska Snook faller in i samma fil. samma ämnen tröskas igenom i tusen låtar, buhu-det fins inga jobb, buhu-svenskar är osociala, buhu-vart är världen på väg.

jag tänker på när jag lyssnade på hiphoplåtar och fascinerades av det som togs upp av finurliga lyriker i låtar som redan då var gamla. låtarna var mer som essäer på rim. riktig prosa med andra ord. nu skildras krystad vardagsfilosofi, samhällskritik och vuxenångest som varken känns orginellt eller skarpt. ingen är on point!

det är kul när olika händelser får mig att tänka tillbaka på mina år som liten hiphopbrutta. jag lyssnade på min walkman och mumlade med i rimmen, skrev av de texter jag gillade och försökte (givetvis) efterapa. en liten trip down memory lane i itunes får mig att le och känna samma saker som för fem år sen. men det är inte konstigt. framför allt motorisk afasi och organism 12 är (var?) riktiga poeter.

att läsa dessa rader högt för mig själv får mig verkligen att rysa. det är nutida poesi.

En gång var jag tillfreds med mig själv
en gång sa du varför du lever
och du sa det i ett brev till mig

en gång beskrev du hur du beter dig när jag ler mot dig,
men jag fick aldrig säga hur jag kände när du sket i mig.
så varför slet du dig fri
för att få leva ett liv i en värld där alla ändå beter sig som vi?

fick jag skulle jag ändra på tiden
nej! jag skulle blunda och tänka på livet
en sekund som en ensam i frihet

du kan dunka känslan av livet ur kroppen på mig
och lugnt sänka mig utan spriten och rohypnolet
så varför då vänta?
nu när jag ligger ner kan du skita i att sikta och sparka på känslan

(...)
skulle du bry dig om jag nu hittade någon annan?
och fixade den fittans namn inristat i pannan
med kärleken vill jag mata dig och svälta dig
av den anledningen att jag hatar dig och älskar dig

alltså jag blir galen de där sista raderna är så bra. det är bitter reminisce. från Ensam i Frihet av Motorisk Afasi.
eller varför inte njuta av dessa rader från Organism 12's Diamanttårar?

För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt

(...)
Så nu beger vi oss av, på den här promenaden
Där sossar och moderater lotsar oss till Domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör

Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, okej?

Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen

Det är verkligen coolt hur dessa killar vågar skriva på det språket som de behärskar bäst...
äh nu är det nästan så att jag vill släcka alla lampor och logga in på whoa.

och här sitter jag frmaför datorn med Marshall McLuhan och Henry Jenkins som enda sällskap. ingen av dom är speciellt snygg och båda är i bokform, så det sög ju.

Igår fyllde min mosters man 60 och hade följaktligen en 60årsfest. Det var jävligt trevligt men det var ganska konstiga förutsättningar redan från början eftersom middagen var på nobelmuseet och jag blev alltså serverad av mina arbetskamrater, så varje gång jag fick en rätt eller mer vin så kände jag mig tvungen att se oerhört tacksam ut med ett töntigt smajl. Maten var jättegod och middagen var trevlig, men det är precis såna här sammanhang som man kommer på hur mysko formella middagar kombinerat med släkt, varav man inte har en aning om vilka typ 80% av dom, är.

Jag satt vid ett bord och försökte lista ut hur eller om jag är släkt med en 27-årig tjej från danderyd vars fästman driver ett klockföretag, eller exakt vilka alla 50plussare är, som en gång vart femte minut kommer fram och säger, "Hej, Lydia, jag har inte sett dej sen du var såhääääär liten"

Alla tal var förbjudna, förrutom mina kusiner som höll ett fint sådant, istället fanns en barbar-shop kvartett och en kille som iförd gul kroppsstrumpa spelade kyckling (fråga inte varför) och senare under kvällen kom tillbaka i kallingar och turban och slukade svärd och låtsades vara indier. Så skulle du någonsin behöva en 30-40-kille som låtsas vara en kyckling så besök www.janunestam.com En annan av kvällens höjdpunkten var att jag två gånger såg Tarras Wahlberg glida förbi, vilket måste betyda att jag är släkt med Tarras och antagligen kungen och drottningen också. Alltså borde jag vara kronprinsessan och det är tufft.

Sista passet avklarat jag och mina axlar, handlerder och rygg drar en lättad suck och himlen är blåare, fåglarna kvittrar högre och blablabla. Insikten att inte behöva ruttna som ett 5701 (torkat grisöra, PLU-kodshumor) resten av sommaren är helt fantastisk!

Peace out,

nämen är det inte dolly som festar loss.



åh söt här kommer samara



i tanto chillar en snygg man



ååååååååååååååååååååååååååååh babyängel!

JAPAN STYLE

TIHI FNIZZZ flest sidvisningar igår när jag skrev!!!

bra idé bea med träningsvideor till alla okunniga hestar! vi fortsätter i samma anda med en bra lär-dig-själv video som vi anser att du kommer ha nytta av resten av livet.

puss
maja och lydia

Okej jag vet att jag varit en stor uppfläkt puppa som inte har skrivit på evighetersevighet men här är jag nu...Jag har precis kommit hem från en ashärlig dag i solskenet. Först träffade jag Maja, Anki och Ester på medis då snackade vi skvaller åt glass kebab och drack kaffe det var najsare än nånsinn. Det blev också brännboll i tanto och chill hos tainiponi-maja...

Som några kanske vet så ska jag och Anki flytta till london i minst ett år den 24 september och jag har gång på gång haft diskusionen med pappa om hur farligt det är...hur som hels har jag hittat en själv lärnings kurs som vi alla kan öva på ninnan vi går våra skilda vägar...

Om någon som snackar engelska överfaller någon av oss...(man måste se hela)

näst sista passet igår och en kille i 30års-åldern handlar för några hundra. Efter ungefär 5 minuter (vilket bertyder att han hunnit i alla fall 50-100 meter från butiken) kommer han tillbaka och säger att han vill lämna tillbaka en vara

Kille: Jag skulle vilja lämna tillbaka en grej
Jag: Ja det går säkert bra, vad är det för något?
Killen tar upp en papppåse: Den här
Jag: Påsen?
Killen: Ja, asså det var ett förhastat beslut jag behövde den inte, men den är helt oanvänd, jag har bara vikt den lite, det går väl bra?

En påse kostar två kronor, var det värt promenaden tillbaka med tunga matkassar och mitt eviga förakt?

Tai Ni Po Ni har nu gått från att vara ett helreko halvaktivt bloggkollektiv till att bli (så gott som) signade singer/songwriters! För inte alls länge sen började Ester, Bea och Lydia på skoj skriva ner alla de bästa och mest romantiska repliker de kunde komma på för att sen droppa den briljanta idén att göra det hela till en sång! De bad mig tonsätta den och det har jag nu gjort. Snart ska vi spela in den, och en annan låt som jag har skrivit, i en studio.

För att ni 6-9 läsare inte ska dö av otålighet kommer nu låttexten här:

Vers 1:
I'm so lonely
I cry myself to sleep
I miss you
My love wasn't enough

Vers 2:
I can't take this anymore!
It's all in my head...
I was a fool to love you!
I've counted every tear

Bridge:
Why did you run your game on me??

Ref:
I love you so much
I'm hungering for your touch
Why did you leave me?
......Will you return to love me.....

Stick:
But after the raaaaaiiin
No more paaaaiiin

Vers 3:
You pick me up when i fall
- your love is my fuel! -
You reach for me and pull me..
closer...

ref:
I'm so stroooooooooooooooooooooooong!
I love you so much
I'm hungering for your touch
Why did you leave me.......?
Will you return to love me..............?

Fade out

galet hitmaterial.
över och ut!
/maja

trodde aldrig jag skulle gilla Veronica Maggio men har fan lyssnat på den här låten minst 10 gånger bara idag.. hennes nya album är trots de ruggiga hitsen dumpa mig och aldrig nöjd.... asbra!

ps. lyssna på pianot!

den nördiga sidan inom mig blomstrar för tillfället... tur då att en nördig image är rätt så trendigt för tillfället.(iaf ett nördigt yttre, titta bara på folk utei klubbsvängen) bevis:



bilder från stureplan.se!

detta bådar gott för lilla mig och alla mina töntiga intressen, som t.ex. harry potter, tv- och dataspel, sjunga i kör, spela i orkester, sagan om ringen, räkna matte osv.

got my back covered av festeliten, känns skönt!

På riktigt så får alla 14-åriga modebloggare lägga ner med second hand-reklamen i tainiponi som vill vara så reklamfria som möjligt. Dessutom kan ni bespara er besväret eftersom vi som mest haft 11 eller 12 läsare och 3 eller 4 av dom var Siri, från olika datorer.

Just nu är jag inne mitt i final count down för Wills-gränd finåli! (3 pass kvar) och bevis 3245 för att Willys är kefft kom idag när vi som skulle stänga stod och hängde mot kassan medan en förvirrad kille snurrade runt längst bak i affären och letade efter nonstop. En av kollegorna förklarade att det är en kund kvar i affären och att vi inte kan stänga på ett par minuter till, sen lutar sig förtroligt mot mej höjer på ena ögonbrynet och lägger till "och han är BÖG". Grottmänniskornas förlovade land ligger i sickla, who would have thought?

Till sist lite Bea-humor:

Okej Maja, Lydia och Bea. Jag ska försöka vara seriösare med det här med bloggandet. Jag ska försöka skriva mer och det börjar nu.
Det var ett tag sen jag läste bloggen men nu när jag gjorde det så kan jag skratta gott åt alla små anekdoter som förtäljts på denna blogg.
Jag grinade när jag läste först om skämtet som vi drog till Maja om att Lydia skulle ha ryckt ut slangarna ur armen på blodcentralen och tagit löpet därifrån. Jag fick värsta JD bilden och garvade ännu mer. Den anekdot som jag skrek av garv av var när Bea skulle åka skidor i den gröna backen. Hon är ju iaf en mästare på att krydda historier med tanke på att hon överdrivit läskigheten i backen. Alla som åker skidor vet ju att gröna backar mer eller mindre är platta.

Nu har jag iaf blivit värsta mstaren på att köra bil och idag fick jag avancera till att köra på Hornsgatan och Ringvägen. Det var sjukt läskigt med tanke på att alla jävla fittor i trafiken kör så jävla fort och har skitbråttom och måste lägga sig på tutan när jag kommer i min lilla röda övningskörningsbil. Fuck asså, show som respect!

Nu i helgen åker jag och tainiponi-Bea till Huså för att deltaga i bartömningen. Vi ska även fira Beas och Tjorvens födelsedag och jag kan tänka mig att det kommer bli en hell of a helg med tanke på att alla andra gångervi varit där har det hänt ¨något som varit riktigt sjukt och djävligt kul. Jag har hört att det kommer riktigt mycket follk och att alla är laddade till tänderna, Tillochmed min syrra har lyckats fixa att komma dit. Hon ska skolka från jobbet och fixat barnvakt till alla sina fem barn. Credd till henne alltså. Jag vet att ´hon, jag och bea kommer att sluta med att vi dansra på borden och har all eyes on us. D

XY - I fucked american cunt
XX - i loved my english romance

the teenagers texter är underbara. soundet lite tryckigt, destruktivt, drivigt. och franska accenter.

igår anlände studentmössan och det påminner väl oss alla om stundande studentskive-tider! på min goda vän fredrikas skiva är det tema film och jag hade tänkt klä ut mig till Samara. Jag har ett perfekt nattlinne, och med lite svart hårfärg, vitt smink och droppslangar lär man ju kunna göra susen!




Och apropå något helt annat. Samtliga medlemmar i tainiponi kan nog erkänna att de under de senaste året på ett eller annat sätt blivit mer acceptanta angående det här med åldersskillnader i relationer. Men idag slog min tolerans käpprätt i botten när en skärrad klasskamrat berättade att igår hade hon fått en kärleksförklaring av en man på sitt jobb. som är 42 år.
vi går trean i gymnasiet.
ni kan ju själv räkna matten. stackars killen, undrar hur han kom fram till att min vän var den rätta att satsa på...

I måndags hade tainiponi en läsarkrets på svindlande 11 personer. Vi väntar samtal från företag som vill att vi ska göra reklam åt dom any day now.

efter att min mamma (!) deklarerat med stolthet att hon både läser och gillar tainiponi-bloggen fick jag ett sånt obeskrivligt blogg-sug, tänka sig!

desto värre går mitt liv på obarmhärtigt tråkig rutin. tur då att man har helfestliga kompisar som inte bangar på ett hyfsat prank på 1 april. fick igår med hjärtat i halsgropen ta del av hur tainiponi-lydia uppenbarligen skulle ha fått en panikattack under en blodgivar-session, ryckt ut nålen ur armen och under gråt och skrik rusat ut ur lokalen.

andledningen till att jag ens gick på det är att lydia är fruktansvärt nålrädd. när hon och jag gav blod tillsammans låg hon stel som en pinne och vit som snö, kraftigt sväljande och med tårar i ögonen under de hela tio minuter det tar att skänka bort 5 dl blod. tur då att man får trevliga presenter!

Trots att jag och Anki brukar hävda att vi lätt skulle kunna konkurrera med kriminella gängets FFL (fucked for life) genom att starta det relativt hederliga nätverket FBL (fucked by life), har den här veckan varit jävligt soft hitils. I måndags var jag, Anki, Bea och Ragnar på Dropkick Murphys. Efter typ 3000 (tre) förband när konserten väl började hade jag och Bea en smärre näradöden-upplevelse när vi vår vana trogen givetvis skulle stå längst fram i mitten. Bara det att vi inte vanligvis går på konserter med den lite udda blandningen taniga emokids/ 200-kilos skinheadshulliganer (tänk rasistkillen i This Is England, fast större).

Hur som helst var vi ju ganska nära att bli till mos och försökte förgäves ta oss ut, för så fort det blev en luftlucka och vi kunde ta tåv steg fram och ut kom en sån där 200-kilos klump och moshpittade oss tillbaka till mitten igen. Det var fan rätt läskligt, men sen kom vi i alla fall ut och då stod vi (+ andrine som trots sina 120 cm också lyckades ta sig ut, hon sprang väl mellan allas ben, kan jag tänka) längst fram på kanten och dansade hela konserten och i en av dom sista låtarna fick vi gå upp på scenen och dansa med bandet och det var cooool. Det var dessutom bra att få en överblick över publiken för då hittade Ragge som vi tappat bort under hitta-ut-kaoset, dessutom hade en alldeles extra biffig hulligankille visat tendenser att kidnappa Ragnar, ta hem honom till sitt slott och göra honom till man.

Sen på söndag ska jag till Rufus Wainwright med mamma på söndag och det ska bli sjukt najs efter som jag under dom fyra år jag lyssnat på R, lyckats missa inte mindre än 3 spelningar med grabbhalvan + en till på hultan i sommar.

Och på fredag ska tainiponi + några andra drägg baka bullar och jag ska inte jobba på willys den här veckan( förresten för er som glädjebudet inte nått har jag äntligenäntligeäntligen sagt upp mig. Det bästa jag någonsin gjort). Helt klart lovande