Tai Ni Po Ni

så sitter man här igen.... risig, kaxig, full och förjävlig. jag har varit på ytterligare en mottagning där vinet och sällskapet flödat, nämligen min vän karins. det som slog mig ikväll var att varje gäng har verkligen sin egen humorjargong och sitt eget sätt att vara mot varandra. det vore kul att se, med nya ögon, hur tainiponisarna beter sig. är vi dryga? keffa? roliga? underbara? det får man aldrig veta. för en annan sak har jag lärt mig. folk är inte uppriktiga till hundra procent. det vore så kul om de var det. kanske även roligt, men också skönt.

jag har också tänkt på en annan grej... hur vi (i alla fall jag) hela tiden tänker tankar som: "jag kanske borde bete mig lite mer snällt och mystiskt/ helt apropå och rakt fram/ vänt och ödmjukt/ vad som helst", men idag tänkte jag att vafan, man måste acceptera sig själv för den man är. så från och med idag ska jag sluta tänka förändramigtankar och börja tänka framhävadetjaghartankar, för det mår jag mycket bättre av.

klart slut!
maj