Tai Ni Po Ni

Det här är Romantikern av Peter Borotinskij. Tankarna för en till Tove Janssons Mumin-illustrationer. Det är något med finländsk konst.

Häromdan var jag på SVT och hälsade på mamma. Hon hade kommit sjua i SVT, SR och URs konstförenings årliga lotteri. Varje år köper konstföreningen in massa konst, och lottar sen ut den till sina medlemmar. I år fanns 46 verk, och mamma skulle få välja vilken hon ville ha som sjunde i ordningen. Hon ville gärna att jag skulle få tavlan, så då skulle jag också få välja. Min favorit blev en annan av Borotinskij, en tavla som heter "Det puttrar". Och som tur var fick jag den. Tur man kan ha va!

/majken

Nu Har jag varit süperaktiv på bloggen, men jag kom på att jag måste dela med mig av den här filmen, Adrian på jobbet visade den för mig för några vecor sen och den är Åwsöm!


Och här är bara för att jag hade ganska tråkigt igår kväll, jag får höra ganska ofta att jag är lik folk, det är dessvärre alltid killar, jag vet inte vad det beror på, men här är i alla fall några brotha from anotha motha som jag oftast får höra att jag är lik:

Justin Hawkins

Bret McKenzie


Jon Heder


Martin Rolinski


Vem tycker ni är mest lik?

Det här ska vara de bästa åren i ens liv, det säger alla vuxna, speciellt dom som var på min studentmottagning att man bara festar och slirar runt och what ever, så varför har jag suttit hemma och kollat på "glasklart" samtidigt som ålderdomshemmet i huset mitt emot verkar ha fest?

Ultimata insikten om att jag blivit tantifierad i förtid vore att svepa om sig en morgonrock, springa över gatan och be dom dämpa sig lite för att "somliga försöker sova här faktiskt minsann". Vore väldigt tragikomiskironiskt.

Här är en kul grej: Bret Mckenzie från Flight of the Conchords har en pytteroll i sagan om ringen:

Nu tar alla små ponnys studenten, så här kommer en liten sammafattning av vad det innebar för mig att ta studenten:

Fas 1: Inleddes när jag började trean och innebar inte möjligheter utan hinder, prestationsångest, skyhöga ambitioner, skylåg ork samt en övertygelse att allt skulle gå käpprätt åt helvete och det skulle fan inte lösa sig. Någonsin. Det är ju ändå inte som att man får någon av de roliga jobben, varken nu eller i framtiden.

Fas 2: Jag hade fått jobb på Willys, jobbat en vecka och insett att fan i helvete att jag gör det här varje dag och så sprack planerna om att bara chilla och jobba ett år eller så, det var bara att kasta sig på datorn och söka till universitet illa kvickt

Fas 3: Börjar på filmvetenskapen och jag har varit nöjd med det beslutet hela tiden, det känns som man gör något meningsfullt och det är roligare att plugga än att jobba.

Fas 4: Flyttar hemifrån och blir därmed knuten till mitt äckliga jobb på Willys för att kunna betala hyran eftersom jag inte tagit studielån.

Fas 5: Allt rullar på, mycket att göra, men det känns ändå bra att ha valt att faktiskt göra något och inte bara sitta hemma och rulla tummarna

Fas 6: Tillbaka på ruta 1 Vad faaaaaaaaan ska jag göra i höst, allt går säkert åt helvete, kommer få krypa tillbaka till Willys och be på mina bara knän att dom tar mig tillbaka.

Sensmoralen: Börja aldrig jobba på Willys efter studenten, det är faktiskt det enda råd jag kan ge till mina yngre Ponny-vänner

nu har det skett något närmast historiskt.. jag har smidigt lämnat in min sista uppgift i Gymnasiet. det gjorde jag igår... men jag tänker fortfarande på det med ett leende. så nu är det slut på först ett 10-årspass sen ett 3-årspass av intensiva studier. tänk att jag har gått i skolan 70% av mitt liv. den lyckliga, fria dagistiden ter sig mest som en utopisk drömdimma men som dock realiseras mer och mer för var dag.

å andra sidan börjar framtids- samt vuxenångesten krypa upp i nacken på mig rejält. tänker mycket på det här med att alla har såna konkreta och i många fall halvt genomförda planer inför hösten, resor, studier, jobb utomlands etc. Det är nästan bara lilla jag som tänker ta det som det kommer och inte hasta in i något nytt. Typiskt då att jag inte bara kan njuta över att ha noll på schemat utan måste jämt jämföra mig med andra.

men jag och min goda vän ellinor snackade om att vi ändå inte vill sluta upp med alla dessa roliga projekt som ens skoltid har medfört.. kluriga små fotoprojekt, musikvideoinspelningar osv, bara för att man inte längre MÅSTE göra det. vi vill inte bli tuggare som jobbar deltid på konsum, sover bort halva livet och är ambitiös när man läser en bok. Därför kom vi överens om att vi ska starta upp och genomföra nåt gemensamt projekt i sommar. Jag är lite sugen på att bygga nåt, elli däremot vill måla olja. vi får se vart det leder.

den sena kvällen har jag tillbringat framför pianot med mammas minidisc samt microfon. Har spelat in mig själv sjungandes vårvindar friska, för att kunna öva på min stämma. det gick upp tre saker för mig:
- när man får det rätt är den låten ruggigt, ruggigt vacker
- det är fruktansvärt kul och lätt att spela in och då jag är relativt hemma i enklare ljudredigeringsprogram bådar detta gott för tai ni po nis framtida skivinspelningar..
- elli måste ha mutat carl-henric när han lät mig vara med i kören..

god kväll!
Maja

Det är många människor som tror att jag är ett psyko och as hardcore och aldrig kan chilla vill hela tiden döda eller störa...Jag gjorde ett test  som hette psykoanalys (http://www.halvkul.se/jolmar/psyko.html)...mitt resultat blev:

Testet klart.

Vi kan bara beklaga, för dej finns det ingen hjälp få.

Tack för din medverkan.









Många vet inte att det här är det bästa jag vet!

alldeles nyss satt jag och ritade i köket.. ett porträtt av min drömman. Sen satte jag mig framför datorn och surfade lite random bara för att hux flux råka på honom på nätet. måste va meant to be! kolla själva:
        

vi skulle nog va ett snyggt par.

hoj hoj nu är det mycket på gång! förutom att fadde har fått finkan (hehe!) och alliansen återigen klampar i klaveret, har lilla jag gått från att vara söt ungponny till moget designersto. I morse fick jag en leverans hem till dörren av något som jag väntat på länge och med spänning: nämligen min helt egendesignade kortlek!

surfa in på ikonleken.se och ta dig en titt!

Det är den här tiden av året man känner sig lite extra stressad, hösten närmar sig och det är inte längre självklart vad fan man ska göra då. Senaste tiden har jag haft siktet inställt på University College of Dublin, men den verkar gå i stöpet, så nu sätter jag igång plan B som är en lite dyrare privatskola, men jag vill verkligen till Dublin och ångestpengarna från Willys ska ju ändå gå till nånting.

Hur som helst går jag runt hela dagarna med framtidsplaner malande i bakhuvet, vilket är ganska jobbigt, då det krockar med den här lättsinniga det-är-sol-ute-jag-ska-ligga-i-tanto-hela-sommaren-jippie-känslan man egentligen vill åt. Jag behövde helt enkelt lite perspektiv på mina problem, så jag gick in på Linda Rosings blogg (http://www.hanky.se/LindaRosing) och i jämförelse med denna gripande historia är ens problem ingenting:

Eftersom jag är så ljus så måste jag gå och färga dom
varannan vecka och det är sååå jobbigt.
Och gör jag inte det regelbundet då ser det ut som jag
inte har några bryn alls.

Ögonbryna är viktiga för dom ramar in ansiktet.

Titta på bilden så ljusa är mina bryn.
Och med lite sol på så "vipps" så är dom borta!

charmiga grabbar.

jag tror det var min gamla vän dima som fick mig att första gången checka in communityn whoa.nu. Han var mest intresserad av att hänga runt och snacka strunt i blandat-forumet. jag däremot, som hade ett litet groende hiphopfrö i hjärtat, surfade istället in i musik > svensk hiphop. och där fann jag guldet. lyssnade frekvent igenom alla bidragen i whoamästerskapen. har till och med kvar flera av bidragen. men det var tidigare än så jag upptäckte laxmacka crew bestående av mickelito, callecuttar och mofeta/vicolino. på den tiden var grabbarna ganska noobiga och låtarna var rätt lökiga, men potentialen fanns definitivt där. favvolåten Flyttfågel har jag nu vid närmare eftertanke fortfarande i iPoden... det jag vill komma till är att gamla pärlor lever kvar hela livet, spiderdogs på tantogården ledd av Mofeta & Jerre är en härlig nostalgitripp när de gästas av mina gamla flickrumsidoler. och jag kan rekommendera alla att surfa in på www.mofetajerre.se och lyssna. pajiga videor, men bra känsla!

hej. jag sitter hemma hos Ann-kristin är ganska matt i kroppen efter gårdagens kickoff...blev rättså dragen.ja.och tänker på kvällens skiva där jag ska vara nånjävla toastmasteer så jag håller på att skriva en liten dikt om klassen som jag tänkte läsa upp men nu säger fräz att jag måste memorera den...fett käft!!! aldrig jag har 3 sekundersminne...förutom när det gäller låttexter och harry p...


Det är en sån här dag när inte självförtroendet är på topp...men när jag har piskat på mig heelsen kommer jag ju vara en grov sexporrkvinna!

Klart slut!