Tai Ni Po Ni

Igår fyllde min mosters man 60 och hade följaktligen en 60årsfest. Det var jävligt trevligt men det var ganska konstiga förutsättningar redan från början eftersom middagen var på nobelmuseet och jag blev alltså serverad av mina arbetskamrater, så varje gång jag fick en rätt eller mer vin så kände jag mig tvungen att se oerhört tacksam ut med ett töntigt smajl. Maten var jättegod och middagen var trevlig, men det är precis såna här sammanhang som man kommer på hur mysko formella middagar kombinerat med släkt, varav man inte har en aning om vilka typ 80% av dom, är.

Jag satt vid ett bord och försökte lista ut hur eller om jag är släkt med en 27-årig tjej från danderyd vars fästman driver ett klockföretag, eller exakt vilka alla 50plussare är, som en gång vart femte minut kommer fram och säger, "Hej, Lydia, jag har inte sett dej sen du var såhääääär liten"

Alla tal var förbjudna, förrutom mina kusiner som höll ett fint sådant, istället fanns en barbar-shop kvartett och en kille som iförd gul kroppsstrumpa spelade kyckling (fråga inte varför) och senare under kvällen kom tillbaka i kallingar och turban och slukade svärd och låtsades vara indier. Så skulle du någonsin behöva en 30-40-kille som låtsas vara en kyckling så besök www.janunestam.com En annan av kvällens höjdpunkten var att jag två gånger såg Tarras Wahlberg glida förbi, vilket måste betyda att jag är släkt med Tarras och antagligen kungen och drottningen också. Alltså borde jag vara kronprinsessan och det är tufft.