Tai Ni Po Ni

Trots att jag och Anki brukar hävda att vi lätt skulle kunna konkurrera med kriminella gängets FFL (fucked for life) genom att starta det relativt hederliga nätverket FBL (fucked by life), har den här veckan varit jävligt soft hitils. I måndags var jag, Anki, Bea och Ragnar på Dropkick Murphys. Efter typ 3000 (tre) förband när konserten väl började hade jag och Bea en smärre näradöden-upplevelse när vi vår vana trogen givetvis skulle stå längst fram i mitten. Bara det att vi inte vanligvis går på konserter med den lite udda blandningen taniga emokids/ 200-kilos skinheadshulliganer (tänk rasistkillen i This Is England, fast större).

Hur som helst var vi ju ganska nära att bli till mos och försökte förgäves ta oss ut, för så fort det blev en luftlucka och vi kunde ta tåv steg fram och ut kom en sån där 200-kilos klump och moshpittade oss tillbaka till mitten igen. Det var fan rätt läskligt, men sen kom vi i alla fall ut och då stod vi (+ andrine som trots sina 120 cm också lyckades ta sig ut, hon sprang väl mellan allas ben, kan jag tänka) längst fram på kanten och dansade hela konserten och i en av dom sista låtarna fick vi gå upp på scenen och dansa med bandet och det var cooool. Det var dessutom bra att få en överblick över publiken för då hittade Ragge som vi tappat bort under hitta-ut-kaoset, dessutom hade en alldeles extra biffig hulligankille visat tendenser att kidnappa Ragnar, ta hem honom till sitt slott och göra honom till man.

Sen på söndag ska jag till Rufus Wainwright med mamma på söndag och det ska bli sjukt najs efter som jag under dom fyra år jag lyssnat på R, lyckats missa inte mindre än 3 spelningar med grabbhalvan + en till på hultan i sommar.

Och på fredag ska tainiponi + några andra drägg baka bullar och jag ska inte jobba på willys den här veckan( förresten för er som glädjebudet inte nått har jag äntligenäntligeäntligen sagt upp mig. Det bästa jag någonsin gjort). Helt klart lovande