trovärdiga skämt.
efter att min mamma (!) deklarerat med stolthet att hon både läser och gillar tainiponi-bloggen fick jag ett sånt obeskrivligt blogg-sug, tänka sig!
desto värre går mitt liv på obarmhärtigt tråkig rutin. tur då att man har helfestliga kompisar som inte bangar på ett hyfsat prank på 1 april. fick igår med hjärtat i halsgropen ta del av hur tainiponi-lydia uppenbarligen skulle ha fått en panikattack under en blodgivar-session, ryckt ut nålen ur armen och under gråt och skrik rusat ut ur lokalen.
andledningen till att jag ens gick på det är att lydia är fruktansvärt nålrädd. när hon och jag gav blod tillsammans låg hon stel som en pinne och vit som snö, kraftigt sväljande och med tårar i ögonen under de hela tio minuter det tar att skänka bort 5 dl blod. tur då att man får trevliga presenter!
desto värre går mitt liv på obarmhärtigt tråkig rutin. tur då att man har helfestliga kompisar som inte bangar på ett hyfsat prank på 1 april. fick igår med hjärtat i halsgropen ta del av hur tainiponi-lydia uppenbarligen skulle ha fått en panikattack under en blodgivar-session, ryckt ut nålen ur armen och under gråt och skrik rusat ut ur lokalen.
andledningen till att jag ens gick på det är att lydia är fruktansvärt nålrädd. när hon och jag gav blod tillsammans låg hon stel som en pinne och vit som snö, kraftigt sväljande och med tårar i ögonen under de hela tio minuter det tar att skänka bort 5 dl blod. tur då att man får trevliga presenter!
Kommentarer
Trackback
