Tai Ni Po Ni

Japp, efter Beas inlägg känns som det behövs en frisk fläkt från någon med förståndet (något så när) i behåll, en hip och happening tjej helt enkelt. Ikväll var det torsdags-wollmars, vilket var något av en ny upplevelse eftersom helg och onsdagsklientelen bestående av 18-20åriga söderfolket var som bortblåst (typ: heeeeej, jag kramar dej men jag vette fan vem du är, men wtf vi hänger ju på wollmars bägge två, läähur?) Istället chillade Tai Ni Po Ni-redaktionen med halvalkisarna och gubbarna och Ester kändisspottade Leif André.

Så efter ett inofficiellt edaktionsmöte med ett par öl drog jag hem och kollade på six feet under. Misstänker starkt att det är inte är bra för min hypokiondri, eftersom varje avsnitt börjar med att någon dör, ofta på ett obscent sätt (varför Bea inte är hooked är en gåta, hon kanske bara behöver introduceras?) Hur som helst får jag alltid nya konstiga idéer om sjukdomar och skit som jag säkert har, t ex dold hjärntumör. Förra våren hade jag TBC, men hjärntumör är det nya svart, så i år kör vi på det.

För att avsluta innan jag ska slagga för att få lite un-needed skönhetssömn tänkte jag avsluta med dagens visdom (jag är inte mycket för dagens outfit, så det blir en visdom istället):

Jag är hellre rik och lycklig än fattig och olycklig.