Liten ponny ska bli auktoritärt fullblods-sto
Efter allt snusk känns det aktuellt att räta upp våran samtidsblogg om att vara ung (och inte nödvändigtvis översexuell) i dagens Stockholm. Jag har på många sätt lyckats ta tag i ett begynnande vuxenliv, jobb lägenhet universitetskurs, m m t o m första flyttstädningen äger rum snart (för att sedan åka the ride of shame på tunnelbanan med mitt pick och pack hem till mamma, men det är ju en annan sida av myntet).
Hur som helst har jag upptäckt den största bristen i mitt försök att bli något så när vuxen, jag är en push over. Jag har misstänkt starkt en tid att jag är det, i och med stark konflikträdsla och en känsla av att jag, oftare än andra tai ni po nis, gett mig in på något jag känner att jag måste göra för att andras skull snarae än för min egen. Well well, beviset kom i alla fall denna vecka när jag kom för att återta min plats i husvagnen på jobbet.
Varje sommar har vi 15-åriga praktikanter på museet, tanken är väl att dom ska få prova på arbetslivet eller what ever. Och dom kör med mig. Dom är 15 år och har jobbat två veckor på ett jobb där jag varit i över två år och dom kör med mig! Den ena har någon sorts tanke om att hon vet precis som vad ska göras och har bestämt sig för att jag inte har någon koll alls och går och flyttar på saker jag ställt frma och när jag ber henne göra något kollar hon på mig som jag vore dum i huvet och säger "Det är nog bättre om jag gör det här i stället." Asså!
Vad den andra beträffar har hon fått för sig att jag är hennes officiella cigarett-utköpare. Första gången hon bad mig så tyckte jag att det var okej, även om jag inte är helt bekväm med att langa nikotin till högstadiekids, man vill att dom man jobbar med ska känna att man är där på lika villkor, även om jag råkar vara oändligt mycket mer sofistikerad och livserfaren (hrrm). Efter dom andra två gångerna hade hon börjat ta för givet att jag skulle springa och fixa cigg så fort hon började säga, "jag var på fest igår och min kompis rökte ALLA mina cigg..."
Alltså: Från och med nu, no more push over, praktikanter ska veta sin plats och jag ska få en sån auktorietet att ni alla kommer kräla i min skugga. Over and out
Hur som helst har jag upptäckt den största bristen i mitt försök att bli något så när vuxen, jag är en push over. Jag har misstänkt starkt en tid att jag är det, i och med stark konflikträdsla och en känsla av att jag, oftare än andra tai ni po nis, gett mig in på något jag känner att jag måste göra för att andras skull snarae än för min egen. Well well, beviset kom i alla fall denna vecka när jag kom för att återta min plats i husvagnen på jobbet.
Varje sommar har vi 15-åriga praktikanter på museet, tanken är väl att dom ska få prova på arbetslivet eller what ever. Och dom kör med mig. Dom är 15 år och har jobbat två veckor på ett jobb där jag varit i över två år och dom kör med mig! Den ena har någon sorts tanke om att hon vet precis som vad ska göras och har bestämt sig för att jag inte har någon koll alls och går och flyttar på saker jag ställt frma och när jag ber henne göra något kollar hon på mig som jag vore dum i huvet och säger "Det är nog bättre om jag gör det här i stället." Asså!
Vad den andra beträffar har hon fått för sig att jag är hennes officiella cigarett-utköpare. Första gången hon bad mig så tyckte jag att det var okej, även om jag inte är helt bekväm med att langa nikotin till högstadiekids, man vill att dom man jobbar med ska känna att man är där på lika villkor, även om jag råkar vara oändligt mycket mer sofistikerad och livserfaren (hrrm). Efter dom andra två gångerna hade hon börjat ta för givet att jag skulle springa och fixa cigg så fort hon började säga, "jag var på fest igår och min kompis rökte ALLA mina cigg..."
Alltså: Från och med nu, no more push over, praktikanter ska veta sin plats och jag ska få en sån auktorietet att ni alla kommer kräla i min skugga. Over and out
Kommentarer
Postat av: bea
just rape kids for money and kill everyone in mexico
Postat av: Anonym
...and eat their brains
Trackback
